En amsaga
Vi har ett No-arbete i skolan (eller hade, det blev klart i onsdags) om astronomi. Vi ska skriva ett häfte om solsystemet och sådant och man skulle skriva lite om ebb och flod… då kom jag och tänka på en amsaga jag måste ha hört för länge sedan, på tv eller någon som berättade den kommer jag inte ihåg men den gick såhär:
Den börjar med att en liten flicka frågar sin mamma om varför det blir ebb och flod eller varför det blir vågor, jag kan inte komma ihåg vilket. Då svarar mamman ungefär:
För länge, länge sedan i världens första natt så såg havet månen för första gången och förälskade sig i den. Havet dansar för månen var ända natt och dansar för att locka fram den varje dag, så det händer att vi kan se månen på dagen ibland. Det är den dansen som vi ser som vågor. Vattnet vill alltid hålla sig så nära månen som möjligt det är det som är ebb och flod, för månen snurrar ju runt jorden och åt den sidan där månen är finns det alltid mer vatten det är flod och på de sidor där månen inte är finns det ebb altså mindre vatten.
Jag vet inte vad ni tycker men jag tycker att det var en vacker historia och ett fint sätt att förklara det på.
