Typ jag, mig och sånt

Jag blev allvarligt förföljd på vägen hem! Det var någon kille i 25års-åldern med jeansjacka, bakåtslickat hår och en vit ros i handen som började prata med mig.

Vid spärrarna på fridhemsplan (tunnelbanan) :

Förföljaren: hej!
Jag undrade om jag kännde honnom och sa: heej?

sen gick jag och ca 30 meter kom han fram till mig igen:

Förföljaren: Hur mår du?
Jag kännde mig obekväm och pep: Bra
Vet inte om han hörde mig för han började snacka engelska: Where are you going? Home?
Då sa jag helt enkelt: I'm sorry but i'm not supposed to talk to strangers
Förföljaren: I understand...

Under långa stunder gick han bara brevid mig utan att säga något. Detta kanske inte var särskillt läskit men det känndes så!!!